Att leva med stress, oro och ångest - och hur vi tar oss vidare

Att leva med stress, oro och ångest kan nog ha många olika sidor och historier, men jag tänkte berätta min. Om vi ska börja med att beskriva samhället idag - och rätta mig om jag har fel men min upplevelse är att vi lever i ett mansdominerat samhälle där människan strävar efter framgång, på många plan. Vi vill gärna jaga diplom, högt uppsatta positioner på jobbet och pengar. Vi vill gärna ha det finaste huset, kläder efter modet, hänga med rätt personer och ha det finaste flödet på Instagram. Vi ska helst inte må dåligt eller visa vår misslyckanden. Vi ska heller inte sticka ut från mängden eller vara nöjd med ett jobb på ICA. Och ja - jag vet att jag hårdrar det lite, men det ligger mycket i det, och för väldigt många människor så är det verkligen såhär. Det är stress och press, krav på hur vi ska och inte ska vara. Passa in och lyckas. Vi ska gärna göra allt på en gång, ha ett städat hem, ta hand om barn, göra karriär, träna och gå på tusentals middagar. Det jag vill komma fram till att pressen som finns i samhället är TOTALT ohållbar - den är absurd. Det finns ingenting som är rimligt med detta, det finns ingenting som är hälsosamt eller kärleksfullt i detta. 

Jag har själv varit där, försökt passa in, ändrat min stil för att någon lagt en negativ kommentar, försökt skaffa jobb som är "coola", försökt känna "rätt" personer för att bli omtyckt, strävat efter mer, mer och mer. Utåt sett ser allt perfekt ut, du har skapat något som många vill ha - du har lyckats. Men har du verkligen det? Hur ser insidan ut? Hur mår du? Jag kan berätta hur jag mådde. Jag var totalt förstörd på insidan, jag hatade mig själv, jag kände mig ensam, misslyckad, jag hade ångest som kvävde mig, en konstant oro i kroppen, som utvecklades till att handla om saker som inte hade någonting med detta att göra. men när vi inte lever efter vår sanning, efter vår egen vilja, när vi ständigt lägger på locket över ärligheten och fortsätter pressa oss i fel riktning så kommer din kropp slå bakut. (Och det kan kännas taskigt av kroppen när man hamnar där, men det är bara av ren kärlek, för att rädda dig, varna dig och leda dig i rätt riktning.) För det kommer bubbla upp på andra ställen, du kan inte hålla nere trycket hur länge som helst. Min bubblor kom ut i form av ångest och oro, dödsångest. jag visste ärligt inte var jag skulle ta vägen. Och en annan vanlig upplevelse, jag hade så många fantastiska människor runt mig, men jag kände mig ensammast i världen - varför? För att ingen visste sanningen jag bar på, smärtan och sorgen jag bar på. Ingen visste hur hårt jag tryckte ner det där locket, inte ens jag själv. För där och då visste jag nog ärligt inte vad jag egentligen ville. Och som hälsocoach vill jag såklart också nämna alla de fysiska effekter som började bubbla upp på grund av den inre stress min kropp var tvungen att hantera. PMS, akne, magproblem (IBS säger läkaren), migrän, håravfall, panikattacker, mååånga urinvägsinfektioner och slutligen infertilitet - som blev hela vändpunkten. (Men det får bli en annan artikel). 

När kroppen och du upplever stress, ångest och oro så är din kropp i obalans. Där finns något som inte fått utrymme att sägas, kännas och tas om hand om. Alla känslor och tankar vi känner och tänker åker runt i vår kropp och påverkar vår hälsa, när vi inte ger de känslorna eller tankarna utrymme så fastnar dem i kroppen. De kommer skapa obalanser och belastningar, de kommer lägga sig som tunga stenar i din ryggsäck, och tillslut kommer du inte orka bära den ryggsäcken längre. Hela din kropp är energi, allt i universum är energier. Du kan själv tänka dig vilka energier som finns i din kropp, det känner du rätt tydligt. Är det lätta, glada och flödande energier eller är de tunga, stagnerade och mörka? 

Det jag vill få fram och förmedla till dig som lever med stress, oro och ångest är att pausa - du behöver få ett helikopterperspektiv på ditt liv. Du har alla svar inom dig, men mitt i bruset kan de vara svåra att höra. Låt det ta tid, men du behöver en paus. Du behöver gå in i dig själv, sätta händerna över hjärtat, sluta din ögon och lyssna. Lyssna på dig själv, på den flickan inom dig som du har försummat, flickans drömmar, längtan och glädje. Du vet vad som gör dig och henne glad. Vad som får er att må bra och bubbla inombords. Att se och lyssna på sanningen kan göra otroligt ont, det gjorde det för mig. Det gör mig fortfarande ledsen att tänka den lilla Mimmi och hur jag har behandlat henne, vilka tankar jag tänkt om mig själv och henne och hur jag försummat hennes drömmar. Men vet du vad - att ta en paus, inse vad vi verkligen vill i livet, vad vi längtar efter och påbörja vår resa dit är pure love till flickan inom dig. Kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Ge utrymme för alla de känslor som vill komma fram, värna om dem, välkomna dem och därifrån tar du dig vidare. Se vilka lärdomar du kan få med dig och hur du kan utvecklas från det du nu vet. Och fortsätt livet med att varje dag värdesätta och omfamna dig själv, och den lilla flickan inom dig.